Kapitel 10
Min mamma hade fått för sig stt jag hade börjat ljuga. Därför hade hon införskaffat ett björkris att piska lögnen ur mig med.
Ett exempel: jag hade fått en pigg i ett finger, säger det till min släkting som genast vidarebefordrade till min mamma: att jag svurit med ett könsord. Eftersom jag var oskyldig nekade jag. Hon tog riset och det blev: ned med byxorna. Jag lades över knät och hon slog och piskade mig besinningslöst så länge jag nekade. Först när jag erkände något jag inte hade gjort slutade hon slå. Ett bra sätt att lära någon att ljuga. Detta upprepades några gånger under mina barnaår. Alltid med samma mellanhand. Hon som ljög blev alltid trodd på sitt ord, medan jag var stämplad som lögnare. Hur som helst kalla det aga, misshandel eller tortyr, vad ni vill, men jag lärde mig aldrig ljuga. Däremot TIGA av rädsla för repressalier. Detta fick också konsekvenser senare i livet.
När detta hände var jag sex år. Vi hade skaffat en ny häst som jag var strängt förbjuden att gå nära. Hon var så vacker. Egensinniga jag kunde inte låta bli att gå fram till henne för att klappa henne lite lätt. Han svarade med en spark i magen så att jag gjorde en luftfärd på minst tjugo meter över ett staket, och hamnade band vinbärsbuskarna i trädgården. Trots att jag kräkte hela sommaren och hade ordentligt ont i magen teg jag om min olydnad. Skräcken för riset var större. Min mamma kallade alltid min pappa för "den store haackon i Stockholm". Jag skulle inte inbilla mig att han brydde sig om mig. Det slutade alltid med att jag satt storgråtande på huggkubben i vedboden och längtande efter min pappa.
