Tro mina ord

Vi bodde i ett spökhus med en dörr mellan förstugan och köket som var svåröppnad. En dag när vi satt och åt middag uppstod ett tumult bland ytterskorna i förstugan. Mamma sa till mig: "Gå och öppna Evy, det är mormor som inte orkar få upp dörren". Jag gick för att öppna, men det behövde jag inte. När jag kom en meter från dörren gick handtaget ner och dörren öppnade sig själv. Det fanns ingen där. Jag blev så rädd att jag bara sprang, bort till bordet och upp bakom ryggen på min styvfar.

 

En annan gång skulle familjen åka bort och jag stanna hemma. För att jag inte skulle vara ensam fick en av mina kamrater ligga över hos mig. Så fort vi lagt oss började dansen på vinden. Saltkaret och mjölsäckarna som fanns där uppe bytte ideligen plats med varandra under buller och dån. Så småningom somnade vi ifrån oljudet.