Kapitel 13
En dag i tioårsåldern blev jag inkallad till mamma för att åka och handla. Jag var som vanligt barfota. Fick en inköpslista i handen, tog min cykel och åkte iväg, utan att ta på mig skor. På hemvägen slant jag oturligt nog på högra pedalen, skar upp ett stort sår nedanför stortån. Blodet bara forsade. Tur i oturen var, att detta hände utanför ett hus där det bodde avlägsna släktingar till oss. Därför knackade jag på och bad om hjälp. Jag fick såret omlagt och en högklackad damsko trycktes, trots mina protester, över bandaget. Nu var goda råd dyra, inte vågade jag komma hem med en lånad damsko. Den måste gömmas någonstans, men var? Räddningen blev en vedstapel som stod utanför ladugården. Jag stoppade in skon i ett mellanrum ungefär på halva höjden av stapeln.
Efter någon vecka träffade mamma vår släkting som undrade var hennes sko tagit vägen. Hon behövde den. Mamma var på goda grunder uppriven när hon kom hem. Frågan löd: Var har du skon?
Jag visade genast var jag gömt den. Den var helt välbevarad och det gjorde mamma så lycklig att hon glömde banna mig.
