Kapitel 24
Evy 17 år
Vad händer då vintertid? Från Sveavägen fortsätter man ut mot Roslagstull föbi curlingbanorna och Stallmästargården, så kommer man till Hagaparken med sin fina slalombacke, från Koppartälten och ner mot Haga slott. I Wasaparken finns isbana för skridskoåkning, så även på Stadion och till Zinkens damm åker vi med skolan. Ja, det finns alla möjligheter till vintersport. Jag var inte särskilt duktig på skridskor så mina piruetter slutade oftast liggande på isen. Däremot älskade jag mina skidor och med Hagaparken så nära blev det skidåkning flera gånger i veckan om väder och snö så tillät. Jag älskade att gå på museum. Nationalmuseet och prins Eugens Waldemars udde var mina favoriter. Där var jag ofta. Övriga museer besöktes också men mera sällan. På våren blev faster Augusta sjuk och inlagd på Erstahemmet för operation. Jag bodde då ensam i lägenheten. Det måste ha varit vid påsk, eftersom hela hötorget prunkade av vårblommor och fjädervippor. Solen sken och dofterna från hötorget blandades med frisk luft från havet. Helt underbart. Jag köpte blommor och gick till Erstahemmet för att besöka faster Augusta. När jag bläddrar i minnenas arkiv för att komma ihåg var jag åt när jag bodde ensam finner jag inget svar. Skolmat fanns inte på den tiden. På skolan var det nu bråda tider. Skrivningar och prov varje vecka Väl medveten om att jag slarvat med mina läxor var jag otroligt nervös när jag gick till aulan i gamla stan för betygsutdelning och avslutning. Min häpnad var stor när jag fick gå upp och ta emot ett kuvert med tjugo kronor som stipendie för bästa resultat i min klass.
Hemkommen placerade jag mitt kuvert väl synligt på matsalsbordet. Faster Augusta låtsades inte se det. När jag påpekade för henne att jag fått ett pris ryckte hon bara på axlarna. Jag bestämde mig. Hädanefter skulle jag arbeta inte sitta på skolbänken. Min livliga natur tog ut sin rätt, och så blev det. Mina Stockholmsår har jag i tacksamt minne. Där upplevde jag så mycket, lärde så mycket, men någon stadsmänniska blev jag aldrig. Jag var alltför fäst vid min hembygd naturen och enkelheten på landet.
